hora!!

Guideboken visade sig vara ett kap!!! Synd bara att den kommer till så mycket större användning nästa år. Har planerat allt på ett mycket bra vis.

Imorgon ska Annie och Pernilla sväras in till sanna helhjärtade amerikanska medborgare.
Men jag jobbar så jag missar hela proceduren. Och eftersom det inte finns särskilt många hemnycklar till detta hus (en skulle jag tro) måste jag ta mig in genom ett fönster när jag kommer hem till det tomma huset. Lagom inbrottstjuvaktigt antar jag.

Skulle ta bussen för första gången idag. Promenerade till 7/11 och väntade i tusen år på en buss som aldrig kom. Tyckte folk i bilar stirrade lite väl. Körde förbi sakta och lutade sig väääldigt mycket ut genom fönstret. Aja tänkte jag, jag är ju ungefär det minst intressanta som detta land har att erbjuda i att stirra på på väg till jobbet. Så lite väl onödigt var det ju, av dom.
Ingen buss kom så jag började gå istället. Efter inte ens 20 meter stannar en bil med en ensam medelålders karl och frågar något. Jag hörde inget pga ipod. Vadå skjuts? Inte hoppa in med främlingar.
Bussen kom tio meter senare. Men det var ju försent för mig.

Pratade senare med min syster och oj då, det var tydligen horvägen jag stått och spatserat på! Duktig jag. Det förklarar ju en hel del. Tur att jag inte trodde det var för min skull folk glodde, HA!.