Är så förbannat trött på självupptagna, narcissistiska, högljudda, hjärndöda amerikaner. Är trött på folk som bara pratar om sig själv, fastän man aldrig visat märkbart intresse. Är trött på att prata engelska med folk, är trött på att inte få vara hemma.
Den här resan som började bra, sedan gick upp och ner ganska drastiskt, avslutades idag så dåligt som det tänkbart kunde göra.
Egentligen känner jag bara för att ösa ur mig allt skit jag känner för den där människan just nu, men jag orkar inte. Orkar inte heller vara den dåliga människan.
Kan sammanfatta historien med att han är en sur jävel som har extremt djupa sår inombords, vilket inte gör att jag tänker känna mig skyldig när jag idag råkade skälla ut honom tills han började grina, något han helt och hållet för skylla sig själv för efter att ha vägrat prata med mig i över ett dygn och sedan släpper ur sig att han är sur för att jag inte hade sympatisex med honom.
Jävla idiot. Det enda jag ser som positivt med detta är att jag nu är hemma. Att jag snart är hemma i Sverige. Att jag inte längre är på den där jävla resan. Obekväma jävla tåg. Överdrivet sociala jävla människor som bara letar orsaker att få prata om sig själv med främlingar. Jävla fanskap. Tur nog att jag nu kan använda denna upplevelse som material till min framtida bok.
Jävla fan. Fan.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Det var både moget och stort av dig att inte ställa upp på sympatisex. Du växer gumman, fast du verkar tycka att livet inte ger dig vad du är värd. Det där du gjorde är faktiskt ett sätt att själv se till att det blir som du vill ha det. Moget, fort sätt på det viset.
Pappsen
japp. det var moget. jag ska dessutom inte ha med karlar att göra, ännu. det är inte kul, har inte varit kul. Förresten är jag värd det, vore dumt att förneka. Jag är värd underhållning och god mat! och en beast och en fet takvåning i stan (tänk på det)
Skicka en kommentar