KYRKLIGT.

Var alltså till kyrkan igår, jag Pernilla och Daniel. Jag var egentligen jättetrött efter turen till Hollywood (förstår faktiskt inte varför eftersom vi suttit i en bil mestadels av tiden), men jag hade sett fram emot detta i en vecka och var extremt nyfiken på vad som väntade mig.
Vi slog oss alltså ner med varsin bibel, och lyssnade medan en klämkäck grupp människor spelade ännu mera klämkäcka hyllningssånger till Jesusbarnet. Det är väldigt annorlunda i kyrkan här än i Sverige. I Sverige är det stelt och man får uppfostrande blickar från de äldre konservativa folket om man inte sitter helt still och stirrar framför sig i en uttråkad blick. Eller det är ju lite skoj på julaftonsnatten, men det beror nog mestadels på att folk har fått i sig lite glögg eller spetsat eggtoddy. Här var dom så lyckliga, glada, sjöng ut och händerna viftande i luften och uttropade saker som "AMEN!!" och "YEAH BROOOTHER!!" när prästen kom med liknelser av kyrkan vs gymet och så vidare.
Fick sedan en liten kexbit och en shot saft. Det var väl en trevlig stund men jag funderade mestadels som vanligt på hur mycket positivare bild utav parbildning dom har i detta land. I Sverige är det nästan fult att vara lyckligt gift och man trackar ner på familjer i förorten för att dom lever ett "tråkigt liv utan äventyr" medan man hyllar den otrogne festprissen som är ute och slirar till åtta på morgonen. Jag vet inte riktigt hur jag ställer mig till detta, eftersom jag är helt igenom svensk så känner jag mig alltför omogen och ung för att skaffa barn och familj i 20års åldern, vilket är mer vanligt än ovanligt här, samtidigt som jag inte alls vill få barn allt för sent i livet så att man är en gammal grå som inte orkar leka med barnbarnen.
Fast i mitt fall verkar det inte vara någon ide att stressa, jag läre ju hitta någon att tillverka avkommor med först, och helst någon som man har i alla fall lite trevligt med. Eller så fullföljer jag helt enkelt planen att hitta en sjukt snygg människa som jag våldtar och sedan får en jätte söt unge med, utan att han behöver ta sitt ansvar som förälder.
När vi sedan gick för att hämta Daniel ur sin söndagsskolegrupp hittade vi honom rotande i en stor skål med godis. Alla ungar tog en var medan Daniel ställde sig i kön två gånger för att få mer godis. Under hela dagen har jag sedan kommit på honom med att rota i godisskålen, sitta och äta glass bakom soffan och andra smygegenheter han håller på med. Jag råkade reta honom för det ungefär varje gång och jag tror han blev lite medtagen, och jag insåg att jag förmodligen kommer bli exakt som min arma moder. "Om du äter för mycket potatissallad kommer du se ut som en potatissallad", "om du äter för mycket ckolad kommer du se ut som en choklad" etcetera. Det ligger liksom i blodet. Undrar om min framtida unge kommer uppskatta att bli kallad "det" eller "den" när jag presenterar den för folk på dagis.

Senare på dagen åkte vi till South Coast Plaza för att strosa runt lite, gick in på Macys och jag blev genast kidnappat av en tjej när jag vilset patserade runt i väntan på Pernilla som provade jeans. Återigen blev jag nerknuffad i en stol medan en främmande människa började städa mitt ansikte för att lägga på sminket utav det märke hon försökte sälja. Jag hade inte ens chans att ens försöka få en syl i vädret. Självklart var det extremt bra smink som man ville ha allt utav, men när varje produkt kostar 30 dollar blir man lite tveksam. Hon la upp alla de tio olika sakerna hon använt, för att visa, och frågade sedan om jag ville köpa allt. (10 gånger 30 är liksom 300 dollar, gånger 7 kr........) Jag förklarade vänligt att jag inte hade så mycket pengar och hon blev mycket besviken och irriterad. Men vad är då grejen med att erbjuda en gratis sminkning (it doesn't cost you anything lockar dom) om dom sedan vill kräva en på flera tusen kronor?!?!
Nåväl, efter att även Pernilla lurats ner i stolen var vi tvungen att köpa lite granna, för det var ju trots allt väldigt bedårande små askar med trevligt innehåll.

Jaja. Nu är det måndag. Jag är ledig. Jag är trött. Har ingen lust eller ork till något speciellt, skulle vilja ligga i en soffa och kolla på en massa tvserier och äta choklad men det går ju inte när det springer runt ett blont litet yrväder med ett blått svärd och skriker "ziing! ziiiingg!!!" för att sedan stanna till och titta frågande på en medan han meddelar att han just använt den riktiga toaletten och nu "need poopoo-candy". Men han är så söt, funderar på att kidnappa honom i handbagaget när det är dags att åka hem. Tänkte att Karin och mamma säkert är med och delar, så att ansvaret inte blir så stort och vi får press på lyckad uppfostran. Finn kan ta hand om den på eftermiddagarna.