Thank you for being so tall. Good day.

"Hanna, you killed my fish".
Kanske ska börja historien med att Alexander kom hem en dag men en guldfisk i en påse, som han fått av sin lärare efter ett experiment i skolen. Den fick bo i en liten skål på köksbänken och simmade runt, några mindre tappra försök att bli uppäten skedde tack vare den övergödda nu mera smala Kajsa.
Så en kväll, kommer Alexander in i mitt rum med allvarlig min och slänger ur sig detta påstående. Något som uppenbarligen var ett skämt. Nog för att jag inte gett fisken speciellt mycket uppmärksamhet under dess tid i huset, men dödat? Jag hade ju till och med matat den stackaren med lite bröd dagen innan för att den inte fått någon mat. Jag kände mig ytterst godhjärtad, jag hade gjort en bra gärning.
HA. Det var tydligen så, sas det, att bröddegen hade expanderat inuti fiskens mage och svällt så pass att alla andra inälvor hade kvävts och där med kunde inte fisken fullfölja sitt liv i den lilla runda skålen.
Det var mycket förvirrande, att något som var menat gott kunde sluta upp i sådant drama. Pernilla berättade sedan att hon sett fisken flyta längs ytan, för att en stund sedan falla till botten, för att sedan åka upp till ytan igen. Nästa gång hon såg skålen var den tom.
Det känns lite kallblodigt. Fisken som åt sig till döds.

För övrigt tog vi caben till Hollywood idag, Pernilla och jag. Passande för dagen "regnade" det för första gången på mycket länge. (Kan knappt kallas som dugg men småregn får det väl tolkas som). Jag blev mycket exalterad, dock lite besviken på mig själv att jag inte tagit med mig någon kikare på denna kändisjakt. Så vi strosade runt lite längs walk of fame, men det var inte mycket att se. Köpte en mössa på H&M, lite tragiskt. Bestämde oss för att fly turisterna och åka ner för att luncha på Pinks, en liten korvkiosk som ett super populär bland alla, alla som är något har varit där. Det var en timmes kö innan vi äntligen fick beställa, och kokostårtan som skulle vara fan-freaky-tastic enligt hemsidan smakade smööör. Ingen kändis träffade vi på heller.
Så vi åkte vidare till Rodeo Drive, tänkte att någon kändis måste vara ute och shoppa när det inte gick att ligga på privata beachen denna mulna lördag. På vägen dit passerade en bil innehållandes polisen ur Heroes, han som kan läsa tankar. Yes tänkte jag, en bkändis, då var det bara eliten kvar. Det var alltså mitt mål för dagen, spelade ingen roll om det var Brad Pitt, Martha Stewart eller Snoop, huvudsaken var att jag träffade på NÅGON.
Vi vandrade och vandrade, fanns inte så mycket att se. Gick förbi en tjej som Pernilla var övertygad om var med i någon serie, någon jag aldrig sett förut och hon inte kunde namnet på=räknas knappt. Samma sak hände med två killar. Aldrig sett, men hon var helt säker.
Snart gav vi upp märkesgatorna och beslutade oss för att köra till Venice först innan vi skulle äta middag, men hamnade uppe i Beverly Hills istället och körde runt, såg säkert många kändisars staket men det gav inte så mycket. Till slut kom vi ut ur rikemannaområdet och det började faktiskt regna på riktigt, det var mörks, Venice kändes inte lika kul och vi var så sjukt hungriga att vi höll på att somna, eller i Pernillas fall, pissa ner sig.
Så vi bedrog oss till Santa Monica för att hitta något att äta, men hittade bara en Comedy Club som gav oss halva priset så vi smög oss in med varsin macka från Starbucks under öppningsscenen. Varpå vi råkade dra åt oss lite uppmärksamhet och blev därefter trackade av följade tio ståuppkomiker, som hetsade, retade och frågade ut som svenska typerna som råkat sätta sig längst fram. Det var hemskt kul emellan åt, nästsista var en kinesfransk liten man som började skoja om ras-kanibalism och gayolymics men alla tyckte han gick över gränsen så han blev nog lite sårad, men det får han ta.

Det var en angenämn tur, min stora besvikelse var dock att den enda kändisen jag träffade på var alltså han från Heroes. Och det var inte ens den heta.